Jennifer och hennes man, som är kock, har drivit Pattaya i 21 år.

De har flera stamgäster som varit med ända sedan starten. Stammisarnas barn har också blivit stamgäster. Inte undra på det, med tanke på den goda maten och den avslappnade stämningen. Jennifer berättade att svenskarna i början tyckte att allt var starkt, till och med vanlig svartpeppar. Men med åren började man vänja sig vid kryddorna.

Själv brukar jag beställa deras lite hetare biff med krispiga grönsaker. Inte sönderkokta, som man fick i skolan och som man får hos Svenskt Näringsliv i Stockholm. Förr hette de Industriförbundet, förövrigt. Jag tyckte de var väldigt bra. Men inte bricklunchen. Som en liten parantes kan jag berätta att LO-bossarna har egna servitörer och linneservetter, i LO-borgen. Hur som helst. Jag och den tjusiga och nyskilda damen från Mölle, plockade fram racketarna och började spela.

Hon var jätteduktig. Sedan kom stammisarna. En av dem frågade:

–      Är du bra på pingpong?
–      Jag kan spela, men inte särskilt bra.
–      Bra då får ni vara med.

Det blev turnering och poängen skrevs upp med krita på svarta tavlan. Mycket seriöst. (Jag kommer att berätta mer om de charmiga pingpong-gubbarna senare.)

Vi var sex stycken i turneringen. Kullamannen kom sist.

Jag sa:
–      Som jumbopris kan jag väl få hjälp med datorn av er.  Jag har problem med programvarorna och nätverken.
–      Vadå? ser vi ut som några hackers, eller?! Du får gå till Daniel på Nyhamns data, på andra sidan gatan, mitt emot Retro.
–      Okej, jag ska ge er en omgång vad det lider.

Sedan gick jag till Nyhamn data.